Nu har det gått en dryg vecka efter att matte fick reda på den tragiska nyheten att hon har 9 st disckbråck i ryggen. Det var ett tungt besked. Matte har ju dragits med sitt dåliga ben sedan långt före midsommar. Hon har inte haft känsel från knät och ner på vänster sida. Det har varit jobbigt för hennes fot har hela tiden vikit sig utåt så fort det varit ojämnt underlag men det har blivit något bättre sedan hon fick fotleds skenan. Matte ska träffa sin ortoped nu den 12 så får vi se vad han säger.Vi håller ialla fall på och tränar ändå. Vi har börjat träna lydnad i 4h:s ridhus inne i Karlstad så vi håller på förfullt med 2.ans moment. Vi tränar också sök fortfarande och det går riktigt bra även spår med andra spårläggare. Jag är riktigt het i spåret så matte får hålla igen. Min arbetskapacitet är enorm. Jo jag måste berätta att jag är mkt intelligent av mig. i förr går kväll när matte låg och vilade så blev jag lite förb... för jag ville hon skulle fatta att det faktiskt var matdax. Men icke, då kom jag på att om jag hämtar min matskål och går till matte med den så måste hon väl fatta. Om hon gjorde, hon frågade om det var dax för mat och då tog jag matskålen och sprang fort som attan till foderhinken. satte ner skålen och satte mig att vänta tills matte kom. Härligt kvällsmaten var serverad Ja det var lite av min vardag i ett gråmulet Värmland
I morse vaknade jag av att mattes väckarklocka var som ett ilsket bi. matte for upp och sen bara rullade det på. Lite frukost, ut på morgonpromenixen sen bar det i väg mot Forshaga. När matte kom fram och började fixa med sele och linor osv då "förstod" jag. Jag väntade,pep,väntade....... men till slut var det äntligen min tur. Vi hade startnr 7. Jag var jätte duktig i spåret,fick lite avdrag för att jag snurrade lite vid sista vinkeln och matte släppte ut linan försakta vid apport 2. Men vi fixade det. Som vanligt så jobbar jag med eld i baken.Sen var det dax för budföring efter ytterliggare väntan. Den eviga väntan. när det var min tur så var jag så laddad och sprang för brinnande livet. Tävlingsledaren var imponerad och tyckte att vi skulle ha särskilt bet för tempo. men vad då matte och jag har tränat tempo så det har rykt på apellplanen när vi gått därifrån. Det ger resultat.Nästa moment var platsliggning och det var matte så nervös inför eftersom jag haft ovanan att satt mig på platsen när det varit tävling, men idag ska ni veta låg jag kvar på platsen i 3min . Matte provade en ny variant istället för att säga ligg kvar som hon brukar så sa hon "NU JÄVLAR LIGGER DU KVAAAARRRR" Jag blev så snopen så jag låg kvar av bara häpnad, hur kunde hon säga så till sin lille gutt. När väl lydnaden kom var jag rejält trött efter allt arbete och väntan. Jag var ju yngst av ekipagen så matte var faktiskt impa att jag höll hela vägen ut. Linförigheten kunde varit bättre men då var jag så jäk... trött så jag visste inte om det var det ena eller det andra momentet. Första biten gick jag liksom i min värld men sen kom jag på fanken jag o matte går ju linförighet så då liksom vaknade jag upp. Men dagen slutade med att jag klarade apellspår och blev uppflyttad blev 3:a av de 11 ekipagen. det är inte illa va? Det var första starten jag gjorde i apellen så matte är så stolt över mig. Måste ju säga att personligen skiter jag nog i det viktigast är att jag får jobba. När jag tävlat klart fick jag en matskål med fläskfilé ibitar, köttbullar, korv och en ostmacka vid sidan av. När jag kom hem fortsatte festen då fick jag en matskål full med köttfärs efter det målet intog jag mattes binge som är extra skön eftersom hon nyss köpt en ny ullbädd och lagt i bingen.
Det är inte klokt vad tiden går. Matte och jag har haft fullt upp under hösten. Jag har gått färdigt sök kursen där jag fick visa framfötterna ordentligt så nu får vi hänga med i sök gruppen och träna. Vi har varit med några gånger och ska iväg nu på lördag igen. I tisdags avslutade vi tävlingskursen med en officiell lydnads klass 1 tävling. Jag fick mitt andra förstapris och blev 2:a av tolv ekipage. Hade jag inte satt mig upp på platsen hade mina slut poäng hamnat på 185p. Det ni! Inte så illa av en pojkvasker som mig. Nu till helgen ska jag göra min första start i bruks. Jag ska tävla i apell spår. Matte har kört gärdes spår hela hösten med mig så det borde jag kunna nu men man vet ju aldrig. (vi har tränat både apporter, längd och vinklar). Budföring har vi också tränat med hur många som helst så det brukar jag greja. Lydnaden borde jag väl också kunna fixa det men däremot så har jag problem med platsen. Matte har tränat och tränat mig och på täningen då ligger jag snällt kvar även om det är 10 andra jyckar på rad. Men så fort jag ska tävla så bara måste jag sätta mig upp Matte vet inte vad hon ska göra, säger hon med "gråten" i halsen. Nej jag bara skojar. Andra tror att det kan bero på min ringa ålder och att det blir bättre med tiden och ännu mera träning. Idag har jag och mina polare labbtiken Thea, aussietiken Diva och mellan pinscher hanen Akilles varit på långpromenad i det härliga höstvädret. Vi busade och stojade runt medan våra mattar gick och pratade. Vi avslutade promenaden med godis sök. Det var himla jobbigt för alla vi är helt galna i mat så det skulle man få något med så fick man vara snabb i nosen. Själv så jobbade jag så hårt att nosen känns som om jag inte har något skinn kvar. hoppas att den tar igen sig tills helgen när jag ska spåra. Det var det för den här gången. Återkommer efter helgen med en rapport om apellen. Jag med utsikt över nedre Fryken Jag uppe på Jungfruberget Mina priser som jag fick i tisdags Thea, Diva och Jag Åsa utfodrar en skara sugna hundar Matte och jag i höstsolen
